Min klädkammare... min woman cave!

Här inne har Lotta haft sitt rum. Innan dess var det ett gästrum... 

Och ännu tidigare ett lek- och TV-rum när barnen var små. 

Ett rum som burit på många minnen, skratt och liv. 

Och nu? Nu har det förvandlats till mitt alldeles egna lilla paradis. 

 Här inne i mitt alldeles egna lilla paradis bor alla mina kläder. Mina älskade klädklenoder! 

Klänningar som svävar, kjolar som snurrar, byxor som sitter som en dröm, jeans som alltid funkar, 

mjuka jumprar, eleganta blusar... ja, allt som klär mig, dygnet runt, från topp till tå. 

 Det är något magiskt med att öppna dörren hit. 

En plats där varje plagg har sin historia och sin plats. 

En fristad där jag får vara kreativ, leka med stil och känna mig som mest... mig själv. 

 Min klädkammare är mer än bara förvaring. Det är min Woman Cave.

Karameller & Chanel 

 Mina Maria Westerlind-klänningar vill ut och dansa. 

De hänger där som små karameller... färgglada, feminina och fulla av löften om fest, flärd och fnitter. 

 Bredvid dem, nästan som ett litet konstverk, hänger den klassiska Chanelväskan 11.12. 

En ikon. Och ja... varför heter den egentligen så? Det har faktiskt med väskans storlek att göra. 

När den lanserades var standardstorleken 26 cm och produktkoden var 01112. 

Därifrån föddes namnet 11.12... som idag är en välbekant symbol för Chanel och tidlös elegans. 

 Jag vågar knappt använda den... det känns nästan pinsamt. Jag vet inte varför. 

Den känns så helig, så exklusiv. 

Den fick jag av min make när vi gifte oss och det var faktiskt enda gången jag använt den. 

Så nu hänger den där. En sorts tyst drottning i min garderob. 

Kanske ska jag en dag ta henne under armen igen och låta karamellklänningarna dansa.

Min vackra helsidenklänning i barndgult & skärt från Rodebjer hade det festligt och fint på Karpathos! 

Den dansade i kvällsbrisen, fångade solnedgångens sista strålar och trivdes 

bland skratt, vin och semesterlugn. Nu får den vila... värdigt... där på skyltdockan. 

Som ett vackert minne från varma kvällar, mjuka sandaler och salta dopp. 

 En liten påminnelse om att kläder inte bara är kläder. De bär våra berättelser!

I byrån ligger mina underkläder, nattlinnen och strumpor... var sak på sin plats. 

I garderoberna hänger allt prydligt sorterat efter färg. Ja, jag är sådan som gillar det. 

Ordning och reda. Då mår jag bra! 

Här är den nya lilla gula bäddsoffan! 

Enkel, nätt och fin och den tar knappt någon plats alls. Perfekt för min klädkammare. 

Den fick sin premiär i helgen och betyget blev: godkänt! Bra där!🌼

Vill passa på att tipsa om två filmer jag gillade. 

Den första är en dokumentär om filmstjärnan Jane Mansfield. 

My Mom Jayne (från 2025) finns att se på Max.

Jag minns henne egentligen bara från när jag samlade på filmisar som barn. 

Filmen berättas av hennes yngsta dotter och skildrar både glansen 

och skuggorna i ett liv som fick ett tragiskt slut i en bilkrock. 

En stark och gripande berättelse som verkligen visar människan bakom stjärnmyten Jane Mansfield.

Filmen Emilia Pérez (från 2024) finns också på Max. 

Emilia Pérez är en färgstark och nyskapande musikalfilm som blandar 

kartellthriller med känslosamma teman om identitet och förändring. 

Skådespelet... särskilt av Karla Sofía Gascón och Zoe Saldaña är starkt, 

och filmens unika stil och musik gör den både underhållande och minnesvärd. 

En modig och annorlunda filmupplevelse som vågar sticka ut.

Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

❤

(bilder fotograferade av mig)