Sista kvällen i Kivik...

Kära vänner! Jag lovar, nu kommer mitt sista inlägg från Österlen.

Sista kvällen hade vi bokat bord på Bhures klockan 19.00. 

Innan middagen tog vi en skön kvällspromenad vid kajen och ut på piren. 

Från piren såg vi restaurangen där den låg vackert belägen vid kajen. 

Flera gäster stod ute på balkongen med en drink och njöt av kvällen. 

Maken hoppades att Ulf Lundell skulle vara där och äta. 

Han är ett stort fan av Uffe och har läst alla böckerna i Vardagar-serien, 

där Bhures ofta nämns som ett av favoritställena.

Men nej, ingen Lundell i sikte den här gången. 

Jag beställde in bland det godaste jag vet... 

Pinfärska ostron tillsammans med ett glas Cava. Slurp... mums! 

Till varmrätt blev det deras fisksoppa för oss båda... 

Mustig och smakrik, med generösa bitar av fisk och skaldjur. 

Serverades med nybakat bröd och aioli... klassiskt, enkelt och otroligt gott.

Och till efterrätt delade vi på en liten varm rabarberpaj med vaniljsås. 

Om du är i Kivik... missa inte Bhures. 

Och kanske har du turen att hamna vid bordet intill Ulf Lundell, han lär ju vara stammis.

 Efter middagen promenerade vi genom Kivik, bland små vackra hus och kullerstensgator.

Kivik är en liten pärla vid Österlens kust...

Där havet möter äppelodlingarna i en harmonisk dans av natur och kultur. 

Här doftar luften av saltstänk och varje årstid bjuder på sin egen stillsamma skönhet. 

Enda gången vi inte har varit där nere är under vintertid.

Väl tillbaka på rummet i Blåsingsborg avslutades kvällen med en dramatisk himmel

 och en magisk solnedgång genom fönstret. En perfekt avslutning på en fin vistelse.

Lördagsförmiddag... dags att rulla vidare.  

Klockan 11.00 checkade vi ut från Blåsingsborg. 

David, som driver stället, är faktiskt från Norrköping. 

Han har haft Blåsingsborg i fem år nu... så kul att se att det går bra för honom! 

Jag minns när han jobbade på JC i stan. Jag brukade köpa kläder till Ida och Lotta där när de var små. 

Det är något fint med att följa människors resa genom livet. 

 Vi tackade för oss och sa ”på återseende” innan vi satte oss i bilen igen. 

Denna gång ställde vi in kartan mot Kisa. 

När vi ändå körde genom Sverige ville vi passa på att svänga förbi där. 

Makens äldsta son bor i Kisa med sin familj, så det kändes som ett givet stopp på vägen.

Men innan hemfärd svängde vi förbi Kiviks Musteri för att shoppa lite fin äppelmust.

Innan vi landade i Kisa tog vi en paus strax utanför Växjö.

På det jättemysiga Svenska Tantens Trädgårdscafé. 

Vi var inte direkt hungriga efter en stadig hotellfrukost, men kaffesuget hade smugit sig på. 

Där fanns allt vi minns att våra mammor brukade baka. Pajer, bullar, sju sorters kakor och lite till! 

Det var svårt att välja, men till slut blev det en riktigt god kaka var. 

En perfekt liten paus i en lummig, charmig miljö.

Stanna bilen! Jag vet inte hur många gånger jag ropat det under vår tur genom Österlen. 

Men så dyker något nytt upp igen... ett fält i kvällsljus, ett charmigt torp, eller som denna dag... 

En gammal stenbro i Småland, som hämtad ur sagan om Bockarna Bruse. 

 Byggd för hand, sten för sten, av människor med krökt rygg och tålamod. 

Sånt fascinerar mig. Det enkla, det tidlösa. Och just därför måste vi stanna. Igen!

Strax innan fyra var vi framme i Kisa. 

Det första jag såg var Inez och Lilly högt uppe i äppelträdet! 

Jenny hade bakat, så vi blev bjudna på kaffe och jättegott nybakat morotsbröd. 

En mysig timme tillsammans som bjöd på både prat och en hel del cirkuskonster från Inez och Lilly. 

 Vi vinkade adjö och tackade för oss. Gissa hur vi avslutade kvällen när vi kom hem? 

Jo, med god thaimat på balkongen i kvällssolen. Borta bra, men hemma bäst!

Må solen lysa på dig min kära läsare var du än är!

Kram till alla... Anna

♥

(Alla bilder fotade av mig!)